Mamma på besök och Rotarymöte

Söndag, 19 feb kl 8:19, fick jag krama min mamma för första gången på 6 månader. Jag och Eric stod och väntade på tågstationen när mamma kom ner för trappan med ett stort leende! Det kändes som om det var dagen före som jag kramade henne hejdå på Arlanda. Allt har gått så snabbt.

När vi kom hem pratade vi en stund medan mamma packade upp. Vi fick sova tillsammans på nedre våningen under veckan. Hon hade med sig två kort fyllda med hjärtan från mina saknade kusiner Cornelia och Filip. Jag blev rörd och glad av att läsa det de hade skrivit.

Både jag och mamma hade inte sovit mycket natten innan så vi gick och lade oss en 45 minuter. Solen sken när vi åkte iväg till en park för att fira kusinen Julies födelsedag. Vi åt gott, spelade volleyboll och mamma pratade också mycket med de som kunde engelska och alla välkomnade henne väl. Det var verkligen en trevlig eftermiddag.

På måndagen blev jag och mamma avsläppta vid skolan och gick sen på stan i Saint-Raphaël. Jag visade henne min skola från utsidan och jag berättade om hur man behövde visa upp ett häfte med ett kort på, som identitetsbevis, för att komma in genom grinden på morgonen och att man bara kan gå ut från området vissa tider. Skolan är alltså omringad av dubbla staket för att säkerställa barnens säkerhet, då de haft många attentat runt om i Frankrike. För mig känns det bara lite onödigt i och med att man bara kan hoppa över staketet eller sno någons häfte om man verkligen vill komma in. Det får en också att känna sig kontrollerad och skolan liknar ett fängelse från utsidan.

Statyn som syns på bild är Antoine de Saint-Exupéry, vars namn pryder skolan.

Sen gick vi mot havet igenom staden. Jag berättade om byggnaderna och platserna vi gick förbi. När vi suttit på en bänk ett tag och pratat vid stranden ringde Ines mig. Hon hade sett på min story att jag var ute och frågade om hon och hennes kompis kunde komma och säga hej. Jag sa att de såklart fick göra det. Vi gick sen alla fyra till ett café och åt en glass i solen. Vi kollade också in i fina Basilique Notre-Dame-de-la-Victoire mitt i staden.

En annan dag var mamma och jag bjudna hem till Ghania och Ines, min tredje familj, för att fika och prata. Det roliga var att mamma inte förstår franska och folk här kan inte prata engelska. Mamma pratade ändå på engelska och de svarade på franska och så översatte jag till mamma på svenska... Tre språk på en gång liksom! Det var en bra övning för mig och jag upptäckte hur bra jag faktiskt behärskar franska nu i och med att jag kunde översätta allting folk sa.

På måndagen åkte vi och handlade på en ekologisk butik och på kvällen lagade jag och mamma sushi (18 rullar) som räckte i tre dagar! Familjen var riktigt nöjd och jag med. Mamma lagade sina vegetariska rullar med stekt ägg i som också blev en hit! Vi lagade också misosoppa men det var inte helt lika populärt haha.

På tisdagen packade Isabelle, Pascal (hennes bror), Owen, mamma och jag in oss i bilen och körde till Èze. Juste! Hunden Polka får man inte heller glömma. Hon satt i mitt knä hela vägen. Det var en mycket smal serpentinväg upp i berget bredvid Nice. Om vi fick möte måste vi sakta ner och ibland till och med stanna helt och hållet. Husen längs med vägen såg ut att vara limmade mot bergsväggen.

Väl uppe finns en liten stad som heter Èze. Jag tyckte det såg ut som en SVT-ungdomsserie-stad. Mycket trevlig och hemlig.. tänkte jag säga men.. välkomnande kanske är ett bättre ord. Hemtrevlig heter det ju! I alla fall så när man gått upp för ännu en backe kommer man till en underbar gård fylld av växter, speciellt en massa gigantiska kaktusar, och smala gångar mellan osymmetriskt byggda hus. "Inte en rät vinkel nånstans här" sa mamma och det stämde verkligen. Inne i husen fanns mycket smycken och småprylar till salu. Jag följde även färgdoften in genom en dörr till en ateljé där en man stod och målade. Så himla charmigt var det. Jag valde också en tygväska med fint tryck på som souvenir. Uppe på toppen satte vi oss på en bänk och jag bjöd på kakor.

Tisdag kväll blev vi alla bjudna till raclette middag hos Michel Jacquet, min kontaktperson i Rotary-klubben. Han kan helt okej engelska och kom mycket bra övenens med mamma. Vi åt supergott och skrattade till midnatt. Han gav oss också en house tour och visade att det stod något på norska på sin spis. Mamma översatte vad det stod.

Det är alltid trevligt att vara hos Michel tycker jag! Och det är heller aldrig tråkigt när man umgås med familjen Le Buzulier! Sen att mamma var med gjorde ju kvällen dubbelt bättre!

Vi har också gått ut med hunden tillsammans, Isabelle, Eric, mamma och jag. Vi brukar gå till "La base nature" för att hunden kan springa fritt med sina andra kompisar med svans. Först går man bredvid en hage med får på, som förut varit en militärflygplats, och sen om man går en bit in i skogen kommer man ut till havet. Där kan man gå ett tag längs vågorna och se solen gå ner utan att klaga så mycket.

Mamma var ute på promenad med dem en gång på torsdagen, medan jag jobbade, och då fick de springa in i bilen när ett antal vildsvin kom emot dem för att få mat. Det finns massor med vildsvin här så man måste ändå vara lite försiktig om man går ute på kvällen.

Torsdag kväll var jag med på mitt första Rotarymöte sen jag kom hit. Jag gjorde en presentation av mig själv och Åland och Finland på franska som var mycket uppskattad. Jag svarade på deras intresserade frågor om autonomin, skolan och andra utbytesstudenter efteråt så gott jag kunde. På bordet satte jag broschyrer och pins från Åland så folk kunde ta om de ville och Presidenten Frédéric Angot och jag bytte vimplar!

Efteråt åt vi en god middag vid långbord och mamma råkade sätta sig bredvid en man som kunde nästan bättre engelska än mig. Så de pratade om arbete och båtar och allt vad det var. Jag har träffat de flesta från klubben flera gånger redan vid andra tillfällen, så jag känner dem lite ändå. Alla är jättesnälla.

Owen för övrigt presenterade sig också inför klubben som intresserad av att åka på utbyte om ett år! Han hade sagt, före han träffade mig, att han inte kände för det men nu har han fått blodad tand. Tänk om jag skulle inspirera honom att åka iväg och lära sig engelska till exempel! Hur coolt? På bilden kan man se honom ha på sig sin "siddubarra" t-shirt också:)

På fredag morgon åt vi en sista frukost tillsammans innan vi skjutsade mamma till sitt tåg kl 11. I bilen kände hunden av att hon skulle åka, för vanligtvis står han uppe och kollar ivrigt runt sig men nu lade han sig ner för första gången och vilade huvudet i hennes famn. De är inte så dumma som de ser ut de där djuren.

Vi kom till rätt plats i tid så vi hann prata lite innan tåget kom och Eric hjälpte mamma bära väskan uppför trappan efter att vi kramat om varandra. Just innan tåget gick sprang mamma ner igen för att ta en selfie med oss i sista stund.

Hon träffade sen upp Celie, min syster som bor i Chartres, i Paris och så begav hon sig vidare norrut med tåg dagen efter.

Jag har haft några jättefina dagar med henne här och jag tror att det har gett oss båda minnen för livet!

À plus !