Crêpes, köttbullar och kärleksmums

Finns det något bättre i livet än mat? Och bra sällskap förstås, men först och främst mat. För om man inte riktigt klickar med någon men maten är god så väger det liksom ändå upp. Som tur är så har den otroligt goda maten ändå bara varit en bonus än så länge.

Tisdag, 20 sep, blev jag bjuden på middag av en av mina kontaktpersoner Nathalie Raux och hennes familj. Vi åt på ett Crêperie vid en hamn i Saint-Raphaël. Jag kan ärligt talat säga att det var en av de bästa kvällarna sen jag kom hit, i all sin enkelhet. Jag hängde med i samtalen och kunde till och med skämta lite på franska!

När jag skulle hälsa på Valentin (i vit hoodie) sa han något på finska, för han hade hört att jag var finsk. Stackarn hade övat in något att säga och så förstod jag inte ens vad han sa:)

Men alla var väldigt intresserade av mig och ställde en massa frågor. (Jag frågade såklart saker tillbaka också.)

Vi garvade hela kvällen. De sa att de gillade mig och gärna ville hitta på något och att jag skulle höra av mig om jag får tråkigt någon dag!

Onsdagen, 21 sep, lagade jag middag med familjen. Rejäla finska köttbullar med kokt potatis och gröna ärtor. Jag älskar lingonsylt till de flesta maträtter och brukar alltid ha det till mina köttbullar. Tyvärr fanns det inte att köpa den här tiden på året, men med min brunsås tyckte alla ändå att det smakade mycket bra!

Jag brukar inte redigera mina bilder och ser nu att de ser mycket torra och smaklösa ut, men det är väl egentligen definitionen av finsk mat? Men skämt åsido... Vi pratade om att vi (i min familj) brukar äta köttbullar tex på högtider så som julen och om andra matvanor i Finland.

Det var första gången jag åt vanlig kokt potatis sen jag kom hit och jag var förvånad över hur mycket jag saknat det. Jag menar kokt potatis... really? Det var väl egentligen inte själva potatiskonsistensen jag saknat utan att äta något som jag förknippar så mycket med hemma och min vardagliga rutin. Jag kände ändå inte ännu någon speciell hemlängtan. Det var mer bara som att lägga sig en stund i en trygg och bekant famn. Oj, nu märker jag att det spårar ur med referenser om potatis haha, it's really not that deep!

Jag bjöd också på mockarutor. (Jag säger egentligen aldrig 'kärleksmums' men det lät bättre i titeln.) Min familj har ingen elvisp så det blev inte den vanliga fluffiga konsistensen utan mer som en saftig brownie + att glasyren inte hunnit svalna. Trots allt detta fick jag mycket komplimanger om hur gott det var och den åländska flaggan på toppen gjorde desserten mer festlig.

När jag vaknade upp nästa morgon såg jag att någon hade satt upp en av de små flaggorna i köket, vilket jag tyckte var lite gulligt!

Ändå sedan jag kom hit har det också stått "Bienvenue Amira" på kylen. På Virginies födelsedag gav jag henne en liten segelbåt, som det står "Åland" på, att sätta upp bredvid.

Jag känner mig verkligen välkommen av alla här!

À plus !